ett leende

jag gav dig handsfren och en vit ros vart den kom ifron mitt på kvällen spelar ingen roll det viktiga var att jag fick se dig le lite gör vadsomhellst för att se dig le lite granna nu vet du att jag lever iallafall och mår hyffsat...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0